En Lena.

I dag har jag hållt igång lite mer än tidigare i veckan.

I alla fall senare halvan av dagen då det blev några vänder upp och ner från tvättstugan, städade sedan lite hemma och lagade middag som vi fick slänga i oss lite halvsnabbt jag och Linnéa innan vi traskade i backar och snöblandat regn till församlingshemmet.

Det var nämligen dags för treorna att visa upp sin musikal som de övat på i så många veckor nu för oss vuxna och syskon.

Jag kände i går, och i morse med för den delen, att det skulle bli tveksamt att orka ta sig dit.

Men jag struntade i hur ont jag hade, nästan så man vant sig nu och dessutom hade jag ju ändå orkat med tvätten och annat precis innan.

Är SÅ glad att jag gick, jag skulle ätas upp inifrån av dåligt samvete om jag inte gått eftersom jag aldrig vill missa något som rör barnens skolgång på det här viset såvida det absolut inte finns en chans i universum att närvara.

Så på ett sätt är det ju tur att jag inte ligger på BB ännu, det var jättekul att kunna vara där (trots att jag satt och tänkte "hoppas inte vattnet går nu!" ett par ggr :P).

Jag vet ju hur mycket hon övat både i skolan och hemma på alla sånger och danssteg och det var riktigt roligt att se henne där uppe på scenen, kände mig stolt. 

Filmade massor, ska jag visa Anders i morgon tänkte jag.

 

9 dagar över tiden dårå.

Känner att det är helt okej ändå, även om det är jobbigt as hell ibland...

Det jag är mest nervös över är att behöva igångsättas medicinsk väg,  vilket jag kommer få göra nästa vecka om han inte kommit ut tills dess.

På tisdag har vi en tid på sjukhuset i Linköping där barnets hjärtljud ska mätas en längre tid och en gynundersökning görs.

Efter det blir det samtal om hur man ska gå till väga och morgonen därpå får vi åka tillbaka och då sätts det igång.

Jag vet ju att de vet vad de gör men det känns förstås tryggare om han vill komma ut självmant.

Det håller vi tummarna för.

 

 

På tal om något helt annat så släpptes precis Instagram till WP8, äntligen säger jag bara! :)

 

 

 

 

 

 

Kom ut nu lille vän! 

Vi är mer än redo och väldigt nyfikna på dig vet du! <3

 

 

I dag gick jag in i vecka 42 (!).

Har gått och väntat så länge nu att det börjar kännas som att förlossningen är avblåst, sjukt nog.

Trots att man VET att det handlar om dagar nu, högst 1-2 veckor till (huvaligen).

Men vänner som Bea gör dagar som detta uthärdliga.

Hon bjöd hem mig och Linnéa (som är ensamma kvällstid då Anders jobbar och Jossan är hos sin pappa) på fika och middag. 

Lyyyyx för en trött tjockis kan jag säga.

En hel del mys och skratt blev det, vilket fått timmarna att gå fort och ger mig positiv inre energi som varar länge efteråt.

Inte att ta för givet!

STORT tack.

 

Anders och jag hann med att bära upp (ok jag bar inte värst mycket utan agerade mest dörrhållare) nästan alla kläder från källaren i dag. 

En HEL del har hamnat där nere under åren vi bott här, trots att man rensat lite då och då.

Plagg man tänkt sälja, ge bort eller "komma i när man gått ner i vikt" (*host*). 

Kände mig sugen på att göra mig av med nästan allt för en gångs skull och "spara högen" blev ovanligt, men tacksamt, liten. 

Tre papperskassar hamnade hos Erikshjälpen och resten ligger än så länge kvar utspritt i elefantstorleks-skitar över hela vardagsrumsgolvet. 

"Vi tar det i morgon, tillsammans", sa Anders innan han for till jobbet.

Jag hade tänkt göra det i kväll ändå men bebis kommer säkert inte än på ett tag så det kan vara fint att ha lite att greja med i morgon med. 

Lite trött är jag allt, är mest sugen på ett varmt bad och mys med Linnéa.

 

Det har nu hunnit gå en vecka sedan BF-datumet.

En långsam vecka full av hopp och förtvivlan då vi trott att det varit på gång flera gånger.

Anders hämtade sin pappa och bror efter jobbet i torsdags ifall hinnsvepningen jag gjorde tidigare samma dag skulle ha snabb effekt.

Det hade den ju uppenbarligen inte.

Det blir långsamt för de att bara sitta här och uggla dag ut och dag in och de har nog saker hemma som de behöver se till så han skjutsar hem dom på väg till jobbet om någon timme.

Det kan ju mycket väl dröja en hel vecka till eller mer.

Huva.

Är så inställd på att det kommer dröja en hel evighet till nu, ibland känns det som "nähä det kanske inte blir någon bebis alls, är jag ens gravid på riktigt?". 

Och ändå är ju allt som det ska egentligen, det är inte ovanligt på något sätt att gå över tiden i många dagar.

Det vore iofs ganska häftigt om han kom på söndag, det skulle innebära att jag gått över tiden 13 dagar med ALLA TRE barnen!

Hur coolt vore inte det?

Men det blir en ganska nervig vecka det här, iaf fram till torsdag natt eftersom Anders jobbar kväll.

Eftersom jag haft så många falsklarm (som gjort riktigt riktigt ont dessutom, verkligen tänkt att han kommer komma ut inom bara några timmar-ont) så kommer jag säkert att hålla mig från att ringa förrän jag haft riktigt ont väldigt länge och ganska regelbundet.

Får jag en riktigt snabb förlossning kan det ju bli hektiskt.

Jag och alla "om, om, om".

Finns för mycket tid att grubbla om dagarna nu helt enkelt...

 

I går tappade Linnéa sin andra tand!

Som den tuffa lilla bruden hon är drog hon ut den själv :)

I morse hade tandfén varit på besök, sicken lycka ^^

 

Lägenheten jag skrev om i tidigare inlägg är förresten våran nu!

Väntar bara på att ha möte på kontoret och skriva under papper och gå igenom lite praktiska saker.

 

Så det är verkligen lugnet före stormen nu.

För väldigt snart kommer vi ha händerna fulla med både en nyfödd hemma och flytt!

Ser vi fram emot dock, inte kul när saker står så still som det känns som de gör just nu.

 

 

 

 

Kl. 11 i går var jag hos barnmorskan och blev hinnsvept. 

Blev glatt överraskad att det inte gjorde ens i närheten lika ont som när jag gjorde det sist, då jag väntade Linnéa.

Blev ännu gladare när värkar började komma bara ett par timmar senare och den här gången av en helt annan karaktär, intensivare. 

Anders hämtade sin pappa och bror efter jobbet, vi tänkte att det kan inte vara långt kvar nu och det är ju jätteskönt att slippa tänka på att hämta de under stress senare då det är en bit att åka.

Men nu, ett dygn senare, är det inte annat än lugnt och jag har sovit som en sten hela natten.

Det har förvisso varit skönt att få sova ut men jag vill så gärna att det ska vara dags nu.

Att känna värkar och automatiskt få upp hoppet och känna adrenalinet flöda för att det sedan ska avta helt, några ggr om dagen, är psykiskt påfrestande och jag blir även ganska utmattad fysiskt.

Det är nog lätt att tänka att har man väntat så här länge kan man väl lika gärna vänta några dagar till, men varje dag jag går över känns som en hel vecka just nu...

Förmodligen är det bara de som själva gått över tiden under sina graviditeter som förstår detta. 

Men det finns fortfarande ett dygn kvar av tiden efter hinnsvepningen, hade den effekt brukar det ske ngt inom två dygn.

Fick en tid den 26:e på sjukhuset i Linköping, ifall jag inte fått tills dess.

Känns som en hel evighet till det datumet...

Håller tummarna för att det vill ske något i helgen.

Du anar inte hur mycket vi längtar efter dig nu, envisa lilla hjärtegryn.

 

Still no baby.

Men som det ser ut nu skulle det inte alls göra något om han skulle vilja komma i helgen.

Fick precis ett samtal från Kindahus. Vi har stått i bostadskö ett tag då vi gärna vill flytta till en fyrarummare.

Just nu bor vi i en trea och det funkar bra, tills vidare eftersom beppen sover i vårat rum,

men vi kommer behöva större så småningom.

Det finns inte gott om stora lägenheter här i Kisa men nu fanns det tydligen en femma ledig i centrum.

Inte idealiskt läge men storleken på lyan lockar helt klart.

Han skulle ringa upp igen i eftermiddag och kolla om vi inte kunde kolla på den i morgon.

Förklarade att jag gick på övertid med bebis i magen och han förstod att vi i så fall gärna ville se den så fort som möjligt.

Spännande!

Men får se om det är något för oss som sagt då centrum inte var förstahandsvalet.

 

Och i morgon sätts jag igång dessutom, pirrigt och lite stressigt nu med lägenhetserbjudandet och allt.

Vill ju gärna hinna se den :P

Trots att jag vill se bebis ännu mer.

Men har man väntat så här länge på att han ska komma ut skulle det inte göra hela världen att vänta ett par dagar till.

 

Har städat och vikt ett ton tvättade kläder.

Ska göra klart allt hemma samt packa ner lite grejer åt mig själv i bb-väskan tills i kväll eftersom ingen vet hur snabb effekt hinnsvepningen i morgon kommer ha, om någon alls.

Bebiskläderna m.m är redan packat och ligger redo tillsammans med kamera i babyskyddet. 

 

Blev småstressigt helt plötsligt :P

Men lite kul är det ju allt, att inte riktigt kunna planera händelseförloppet.

Men läste precis en förlossningsberättelse där det gått undan som bara den och även om den slutade gott är jag nervös över just att det ska gå så här fort. 

Blir ju peppad iaf, härligt hur kroppen klarar av något sånt!

Du kan läsa berättelsen HÄR :)

Så här låter min morgon:

 

 

 

 

Vill man känna lugn och ro finns det få artister som lyckas bättre än Vangelis.

Han är inte ens mänsklig utan någon annan sorts livsform som skänks till jorden för oss att avnjuta.

Jag må ha blivit hjärntvättad av min pappa sedan barnsben med den här typen av musik men lycklig är jag över det. 

Det är så här riktig musik låter.

 

 

 

Veckans skrivläxa för Jossan bestod i att skriva minst två gåtor.

Vi hade riktigt roligt när vi satt och försökte hitta favoriter.

Ja jag ska erkänna att Google användes, jag har aldrig varit en höjdare på att minnas gåtor, vitsar, ordspråk osv utantill. 

Reflekterade senare på kvällen kring läxstunderna och hur värdefulla de är, vilken kvalitétstid man verkligen får tillsammans.

Ett sånt där vardagsmoment som hör till de riktigt stora och meningsfulla stunderna i livet i slutändan, tycker jag.

Hon är förresten helt fantastiskt duktig på att rita, förvånar mig ständigt. 

"Har du gjort den här?? Och helt på fri hand?".

Då skiner hon upp som en sol och svarar "ja".

Roligt att barnen ärvt mina gener på den fronten.

Jag var likadan som barn, ritade ständigt och tycker fortfarande om det än i dag även om det är alldeles för sällan man gör det.

Min gammelmorfar var hobbykonstnär och målade helt fantastiska tavlor med landskapsmotiv.

På senare år var han nästan helt blind men satt ändå med en lup framför ögat och lyckades producera enastående konstverk.

Tavlan på bild nedanför målade han till mig, över 80 år gammal, darrig på handen och med extremt nedsatt syn.

 

 

 

 

 

I går var jag produktiv hemma.

Jag dammsög, skurade, plockade och sprang upp & ner till tvättstugan.

Riktigt skönt, jag känner mig lugn när det är i ordning hemma.

Vill inte åka till BB med vetskapen om att det ser för j*vligt ut hemma, men skulle han råka komma på en sådan där dag ändå ligger nog fokus på annat håll trots allt.

Det första man ser när man kommer hem är ivriga små ansikten som studsar upp och ner i hallen och inte sockan och dammråttan som befinner sig bakom.

Försöker dock hålla i ordning så gott det går, det ska BARA mysas när vi väl är hemma...vi ska mysa ihjäl oss alla FEM.

Ja tänk att vi kommer vara hela 5 pers snart i den här familjen, hur underbart är inte det? :)

 

Hur som helst, efter en dag som i går ser jag ut som på bilden nedan på kvällen.

Bunkrat upp mig med soffkuddar och är helt färdig. 

Kan inte ligga i någon som helst ställning för länge heller utan att bli illamående så jag vänder och vrider på mig konstant. 

Oh the glory of being very gravid ;)

Gör ändå så gott jag kan, jag lovar, för att njuta av de sista dagarna med megamagen.

Graviditeten i sig är ju ett under.

Men nu har längtan efter att få träffa lillprins Bus vuxit sig till maxgränsen och det är svårt att inte tänka på annat ärlig talat :)

 

 

 

Då var dagen äntligen kommen, BF-datumet!

Det verkar dock inte betyda att bebis kommer, han har helt enkelt inte myst färdigt där inne riktigt än.

Men det känns skönt att ha nått hit, alla nästkommande dagar innebär att jag går över tiden och det känns riktigt nära nu.

Vi gissar på att han är här innan veckans slut, särskilt med tanke på att jag ska hinnsvepas på torsdag.

Det är så lustigt...man har planerat och längtat i så många månader men nu när det väl är dags känns det hela så overkligt ändå.

Tanken på att en liten människa ska komma ut och bli en del av vår familj, att man äntligen ska få träffa den lilla personen som legat där inne.

Detta trots att jag fått två barn tidigare, det är ingenting man vänjer sig vid utan är lika omvälvande och nytt.

Det som skiljer sig är väl i så fall att jag kännt mig lite lugnare och mer trygg med allt som händer i kropp och knopp. 

Det känns som jag kommer veta mer exakt när det är på gång på riktigt, när det är dags att ringa in till förlossningen och jag är beredd på smärtornas olika stadier. 

MEN jag har blivit lurad ett par gånger i helgen.

Vaknade ju med värkar i lördags morse och i går mitt på dagen var de tillbaka, mycket kraftigare denna gång.

Låg och pep och vred mig i smärtor och kände hur adrenalinet och lyckan pumpade inom mig, "må det inte sluta nu! Nu kör vi fullt ut!". 

Så blev det inte utan några timmar senare var allt tillbaka till det normala och jag har haft en relativt god natts sömn.

Det var inte svårt att somna i går kväll, var helt slut efter de värkarna. 

Därför gör jag nog klokt i att försöka vila så mycket jag kan den här veckan, när det verkligen gäller sen behövs styrka och fokus som aldrig förr.

 

Fars Dag i går.

Väckte Anders med en timmes massage, något han njöt av i fulla drag - med all rätt.

Det var mysigt.

Sen kom barnen in med teckningar de gjort till honom med motiv av racerbilar och landskap, de hade de suttit länge med <3

Han vaknade på en väldigt bra sida och sa att han inte kunnat önska sig en bättre dag.

Senare fikade vi lite och han hittade energi att städa ur förrådet.

Det blev några vänder ner till källaren, herregud va bröte vi fyller på med snabbt i lägenhetsförrådet.

Jag följde med ner till källaren trots värkarnas intensitet eftersom jag inte ville att de skulle avta, men klarade inte av att gå en andra vända.

Kroppen vägrade kändes det som.

 

Vi lekte lite med barnvagnen, övade på att bli smidiga med att trycka/klicka på alla knappar, ta loss och sätta tillbaka babyskydd och liggdel. 

De får det att se löjligt enkelt ut i Brios egna pr-videos men ingenting görs utan tungan fastklämd mellan tänderna och relativt mycket styrka.

Inte jättesmidigt med andra ord.

Sen satte vi dit sittdelen och testade hur det såg ut med åkpåsen i den, trots att det är ett halvår kvar tills han ens kan börja använda sittdelen. 

Kunde ju konstatera att han kommer få det urmysigt i vagnen även nästa vinter, åkpåsen satt perfekt.

 

Målade sedan naglarna i brist på bättre tidsfördriv för stunden då barnen var ute och lekte.

Satt obekvämt i dåligt ljus (smart) så det blev väl sådär men det är alltid kul att testa nya färger och mönster.

 

På kvällen var det mys i soffan med bland annat "Partaj" och en sovande lurvboll vid fötterna.

Halvkul program egentligen men jag älskar sketcherna med Andreas Isaksson-parodierna :P

 

 

I dag har jag varit betydligt piggare. Har haft ett par doser korta power-naps förvisso men efter att jag hämtat Linnéa i skolan storstädade jag och har massor av energi över även efter - skönt! Dock ömmar det och sticks en del "där nere" så fort jag gör något som helst aktivt men det är nog till mycket mer nytta än skada då jag inte tror det är värst bra att bara sitta och ligga still hela tiden. Det får knappast tiden att gå fortare heller för den delen.

 

I dag var brevlådan extra rolig. Den innehöll en Cover All Mix från MUS (Make Up Store), har velat ha den så länge nu men det har inte blivit av. Saknat att ha en concealer överhuvudtaget! Kan ju säga direkt att jag förmodligen inte lär prova någon annan concealer på vääääldigt länge utan det här lär bli ett måste att för alltid ha hemma! Den är verkligen så bra som alla säger. Jag fullkomligt älskar den! Fick hem reklam från lokaltidningen i dag där det påmindes att jag snart fyller 30 år så varför inte annonsera detta, tyckte de. Tack vare min underbara concealer kan jag ju bli 30 år hur mycket som helst för den får mig att se mycket yngre ut, hah! =P Eller ja...åtminstonde piggare om inte annat.

 

Har aldrig firat mina födelsedagar men i ärlighetens namn vore det kul att göra NÅGOT litet i år faktiskt. Vad som. Vi får väl se, det är ju så mycket i december :/

 

I måndags började äntligen Real Housewives Of Beverly Hills att sändas igen! Så jag satt uppe extra sent i går kväll (till över kl. 23 - kors i taket, tanten har blivit tokig) och gottade mig med säsongspremiäravsnittet. 

 

 

Linnéa gjorde en så gullig teckning åt mig förut, en sånn som riktigt värmer djupt inne i mammahjärtat.

Har följt en norsk liten tjej på bara 8 år vid namnet Ylva på Facebook en tid, som kämpat mot cancer. 

Hennes pappa har dagligen uppdaterat hennes tillstånd och deras tankar som föräldrar genom den svåra tiden.

Den familjen har varit i mina tankar väldigt ofta. Han har gått ut och hämtat ett höstlöv varje dag och lagt i hennes hand. Jag ser henne framför mig så fort jag ser ett löv. Och när jag ser mina friska, glada barn springa omkring och leka. Känner sådan tacksamhet och ödmjukhet inför livet, hur skört det är för vissa och hur man aldrig ska ta någonting för givet. Hur de små vardagliga sakerna är det som gör livet så stort. I dag somnade hon in, modiga lilla Ylva. Hennes pappa skrev i morse att han blivit pappa till en ängel. De har valt att se döden som något vackert, det är så starkt...Att se det som att hon till slut inte förlorade kampen utan vann den, cancern är borta och hon har segrat. Jag kommer aldrig att glömma Ylva och hennes pappas alla bilder och kloka ord kring vad som är en förälders allra största mardröm. Hur han snarare förvandlat mardrömmen till en vacker saga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hörde jag äggklockan plinga? Bullen i ugnen är klar!! Eller? Nej det verkar som den kan stanna inne några minuter till. I mitt fall - dagar. Förmodligen. Är förberedd på att gå över tiden eftersom jag gjorde det med tjejerna, 13 dagar i båda fallen. Men jag är hur som helst i vecka 40 nu, i dag. En milstolpe, vi har vandrat långt och tagit oss över den sista kullen nu. Inte långt bort skymtar horisonten och havet, badandes i antingen månsken eller solljus beroende på vilken tid på dygnet den lilla kanelbullen tänkt komma ut. Vi har längtat länge, länge nu. Det ska bli helt fantastiskt att äntligen få träffa dig, vår son. I princip allt står klart nu, allt det viktigaste. Så det är bara att komma, när du känner dig redo <3 

 

Vi gipsade nyligen av magen, äntligen! Vi var så glada (i synnerhet Anders, han har verkligen velat göra detta länge nu och varit rädd att inte hinna) att det blev gjort - och att resultatet blev så bra! Vi märkte att vi hade behövt fler rullar så den behöver efterbehandlas. Lite mer gips, slipas samt eventuellt målas med vit färg. Kommer nog hänga rikigt fint, och symboliskt, på väggen ovanför spjälsängen.

 

I helgen var det ju Halloween. Vi var ute och sparkade boll och hade familjemys i soffan där vi mumsade godis men något mer firade vi inte direkt. En härlig helg ändå, som alltid. I söndags tog vi en spontantur till Linköping där vi bland annat köpte hyllor att ha ovanför skötbordet samt en rosa ryamatta till tjejernas rum. Sen åt vi på McDonalds. Tog deras nyaste hamburgare (minns inte namnet på den...var rostad lök och bacon i den iaf) och jisses så stark den var. Blev skapligt förvånad, brukar inte va så mycket krut i donkens burgare precis. Men den var god. Jag tänkte "oooh, stark mat...detta kanske sätter fart på det hela" men det där var nog bara en myt precis som de flesta andra tips för igångsättning. När vi var ute och sparkade boll passade jag på att gå runt, runt fotbollsplanen så fort jag orkade. Har småsprungit upp för trapporna. Myst med sambon. Haft telepatiska konversationer med bebis. Dragit slutsatsen att han kommer ut när han själv vill. Tydligen ärvt mamma och pappas envishet :P

 

Hade min finaste Bea och hennes söta Johnie på besök i går. Älskar hennes sällskap. Och Johnie leker så fint med tjejerna <3 Sen har han hittat en kompis i våran katt Simba, som Johnie döpt till Mjau ^^

 

 

 

Tänk att det redan är 29:e oktober!

I dag gick jag in i gravidvecka 39!

November står för dörren och bebis kan komma när som helst!

Det är förstås det som fyller våra tankar om dagarna, vi är på helspänn samtidigt som vi försöker tänka på annat också eftersom det lika gärna kan dröja 3-4 veckor till om jag ska gå in i det längsta.

Fick ju en tid hos BM sist för igångsättning den 14:e men det tycker jag är väldigt tidigt ändå med tanke på att vi har BF den 11:e?

Det skulle förstås kännas bättre om det hela satte igång helt på egen hand och då skulle det kanske vara värt att vänta några dagar extra.

Men det kanske är lätt att säga nu, den 14:e är jag kanske urless och gör vad som helst för att få igång förlossningen :P 

 

Men det är bra att han inte haft superbråttom ut ändå för som sagt finns det en del saker som fortfarande inte inhandlats.

Saker man förvisso kan klara sig utan så länge (förutom flaskor om inte amningen fungerar) för vi har det viktigaste.

I dag beställdes även åkpåsen och det blev Åkpåsen med stort Å, som jag önskat mig sedan start :) *lycklig*.

Det har varit Anders favorit med.

Jag pratar förstås om Bozz i långhårigt lammskinn (färg svart/grå).

Nu behöver vi inte vara oroliga att pyret kommer frysa i vinter, hur kallt det än blir! 

Kopbarnvagn.se hade den billigaste (1.295 kr) och dessutom fri frakt. 

Slängde med ett par fina krokar, förvaringsaskar samt en filt från Jabadabado (tycker de gör väldigt fina saker) samt en blöjpåse från NG Baby.

Skötväskan är också beställd nu och det blev den vi kikat på tidigare, från Villa Solnäs, men i en lite annan modell som är ännu bättre. 

Hur tuff som helst!

Skötbädden från Smallstuff (som matchar sängkläderna) är även den på väg.

Det har också blivit ett par extra babyplagg, ett par bodys, jeans samt mössa samt babyskor med päls.

 

 

 

 

 

Jag hade ju två veckor på mig att skicka in en recension på min Nokia Lumia 1020 och då det alldeles snart gått två veckor satte jag mig ner och skrev den i går. 

Den går att läsa HÄR för den som är intresserad (^_^) - det är den med titel "Say cheese!".

 

 

Fick hem min Idealia Life Serum från Vichy för några dagar sedan.

Blev jätteglad när jag såg att det var en flaska på hela 30 ml!

Inte varje dag man får en mirakelkräm värd 400 kr bara sådär.

Har haft på den morgon och kväll och den är helt underbar! 

Ska fortsätta använda den tills den tar slut och återkomma om det är något synligt resultat men det lär det vara med tanke på skillnaden som redan uppstått. 

Jag är en väldigt bra testperson för sånna här saker med tanke på min problemhy. 

Den är både torr, fet, får utbrott av finnar och snart fyller jag 30 år så hudens elasticitet kommer bara bli sämre.

 

 

 

I går gipsade vi äntligen magen! Vi har pratat om det så länge nu så det var verkligen jätteskönt att ha det gjort.

Vi använde oss bara av en förpackning (6 rullar, köpt på Apoteket) men det kommer behövas en förpackning till, det går dock att sätta på i efterhand då vi fick med allt vi ville ha med.

Jättefint blev det och längtar till den är klar och kan sättas upp på väggen!

Då ska jag ta kort och visa er :)

 

I söndags var vi och badade!

Favoritbadet finns i Skövde men det är lite långt att åka för lite bad så vi valde att testa Centralbadet i Norrköping och deras äventyrsbad Oasen. 

Det var förvisso bättre än Linköpings badhus (som är under all kritik frågar du mig) men inte i närheten av Skövde Arena och deras äventyrsbad.

Kanske blir det Skövde igen nästa gång eller också testar vi ett annat badhus inom lagom avstånd.

Vi hade iaf riktigt roligt och barnen var helnöjda med dagen, de har tjatat ett tag om att få åka och bada.

 

Tog ett kort på mig själv i simhallens badrum.

Jag badade i två timmar men efter det var jag helt slut och började få sammandragningar och stickningar i underlivet så jag valde att byta om att sätta mig och njuta av att se barnen och sambon plaska runt en stund till :)

 

 

 

Nej om man skulle fortsätta storstädandet. 

Tycker inte om att ha det stökigt hemma ifall förvärkarna helt plötsligt skulle sätta igång. 

Vill kunna åka in till BB med vetskapen om att man kommer hem till ett relativt städat hem (barnen är ju hemma med farfar som barnvakt trots allt :)).

 

I går var det stormvarningar över stora delar av Sverige men det märktes inte av så värst mycket i den här lilla byn.

Det är trist väder dock.

Men inne skiner solen trots allt :)

Det är höstlov och vi har det lugnt och mysigt.

Fick en sånn mysig teckning av Josefine förresten, det är mycket hjärta i barnen och jag älskar de här spontana små sätten de har att visa det på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade glömt ställa om klockan i morse men som TUR var vaknade jag självmant 05.50! Phew.

Annars hade vi nog inte hunnit med för det var på håret trots att vi hade gott om tid på oss.

Sminkningarna och håren tog en del tid - och det var det värt! Barnen blev jättenöjda :)

Det var två pigga och förväntansfulla barn som gick till skolan i dag.

De har ätit gott, haft diverse aktiviteter och haft disco.

Det var tur jag tog kort på de i morse för när de kom hem hade nästan allt smink försvunnit.

Jag har kännt mig stressad i dag, hade svårt att varva ner efter den hektiska morgonen.

Anders och jag var på rutinkontroll på mödravården i dag.

Han har fortfarande inte fixerat sig men ligger neråt med huvudet.

Han hade iaf sjunkit ner förstod jag det som och det känner jag ju tydligt.

När jag går är det med en känsla av att ha ramlat och slagit i underlivet på en cykelstång ungefär och barnmorskan förstod vad jag menade.

Allt såg bra ut men när hon lyssnade på hjärtljuden slog de till en början lite långsammare än vanligt.

Då blev jag orolig...men de ökade i takt sen och hon frågade mig om jag mådde illa när jag låg ner på rygg.

"Ja det har jag gjort sen första början, jag kan inte ligga på rygg i mer än ett par minuter innan jag börjar bli yr och illamående", svarade jag.

Det var det som var orsaken, det påverkar ju även barnet då det är syretillförseln som stryps.

Så jag satte mig hastigt upp igen.

Fick en ny tid den 8:e och även en den 14:e ifall det inte hänt något ännu.

Då blir det en hinnsvepning för att hjälpa till på traven och få igång förlossningen.

Hoppas jag slipper det. Fick göra det när jag väntade Linnéa och minns hur ont det gjorde.

Hur som helst är det inte långt kvar nu och det känns spännande men också lite overkligt, vet inte riktigt om det sjunkit in helt ärlig talat. 

Vet bara att längtan än enorm hos oss alla i familjen nu.

Nu har barnen höstlov så det skulle ju faktiskt passa väldigt bra om han ville komma ut de närmaste dagarna ^^

Önska går ju alltid.

 

 

Hoppas ni alla får en riktigt skön helg!

Det är ju lönefredag och soligt i de flesta delar av landet just nu så jag tror att humöret hos majoriteten svenskar är ganska på topp i dag :)

 

 

 

I dag har jag varit husmoderlig. Storstädat, tvättat nästan en hel tvättkorg med kläder för hand i badkaret (eftersom vi förbrukat 5/5 möjliga tvätt-tider i tvättstugan denna månaden...NEVER again, har blåsor på händerna efter att ha vridit ur alla kläder) samt sytt trollklädsel åt Linnéa. Nämde i ett tidigare inlägg att trollutstyrseln skulle bli något hemmaplock men har inte riktigt veta hur jag ska få ihop det. Men hennes pappas gamla t-shirt och skjortor att klippa i, textilfärg samt garn löste det problemet. Visst, kanske inte blev något extraordinärt utav det hela men jag gjorde så gott jag kunde med det jag hade och lillan är nöjd och då är jag det med. Svansen blev jag dock lite extra nöjd med. I morgon måste vi upp tidigt om vi ska hinna med hår och smink. Det var inte svårt att få tjejerna i säng (är det iofs aldrig men extra lätt i kväll), de ser fram emot att få ha sina respektiva klassfester i morgon. Lite kul och mys ska man ju få ha sista dagen innan lov. 

 

Är för övrigt i vecka 38+2 i dag. Lillprins Bus kan alltså komma när som helst egentligen då barnet anses färdigutvecklat från och med vecka 38. Men det är bara 5 % som föder i den här veckan så det dröjer nog lite till. För varje dag som går längtar jag bara mer. Min rygg tar verkligen kål på mig, det har varit det allra jobbigaste med graviditeten. All smärta har alltid bara varit koncentrerat till ett ställe på höger sida och det nästan bränns så ont gör det emellanåt! Dock har jag, precis som med tjejerna, haft en väldigt bra graviditet i övrigt. Besvären jag kännt av är förmodligen väldigt lindriga jämfört med vad många andra fått utstå. Så jag försöker akta mig för att klaga alldeles för mycket även om det är svårt ibland. Är humöret lite svängigt är det lätt att tycka lite synd om sig själv I guess. 

 

I morgon ska vi på rutinkontroll hos barnmorskan. Hon kollar nog igen om han fixerat sig eller inte. Sist låg han med huvudet neråt men hade ännu inte fixerat sig. Känns dock som han gjort det nu för nu förstår jag vad bm menade när hon frågade mig om det kändes som jag hade en melon mellan benen när jag gick. Senaste veckan KÄNNS ALLT mycket mer. Rörelserna är så starka där inne att jag ibland studsar till. Det är väldigt mysigt och roligt förstås men det är lika ofta obehagligt. En stickande känsla kan uppstå när huvudet stöter emot längst ner och samtidigt kan hans akrobatik och utsträckta armbågar och fötter trycka till så det ömmar ordentligt. Det är nog inte så enkelt att vara där inne heller, måste vara oerhört trångt nu!

 

Det är väl bara bra att han inte anlänt på utsidan ännu då det fortfarande finns saker kvar att inhandla. Det har varit så sjukt mycket "måsten" senaste tiden så det har lixom bara inte varit möjligt att införskaffa allt i god tid. Flaskor, dregglisar, blöjor, skötväska, skötbädd, åkpåse samt vantar är några av sakerna. BB-väskan är inte ens packad än...Men det brukar lösa sig, man hinner nog. Jag köpte iaf en jättefin vintermössa från Lindberg samt ett par vita vinterskor med päls i dag.

Sen skulle vi behöva en ny bil med. Mycket att klämma in innan jul. Det är förstås julklappar också och det har man inte heller börjat med. Eller jo, jag började i dag då jag köpte ett Tingeling-spel till DS åt Linnéa. Barnens önskelista är inte nådig, men den är samtidigt väldigt gullig och verkligen specifik. Vilket är ganska skönt för då slipper vi gissa oss till vad de önskar. Vi är alltid sena med julklapparna men det brukar alltid ligga en hel hög under julgranen varje år ändå. Visst, vi stressar runt som dårar i affärerna precis innan stängdags men när julafton väl är här är stämningen fredfull och hemmet luktar julmat och andas kärlek. Barnen tror fortfarande på tomten så Anders får inte riktigt lägga ifrån sig sin Oscar för "Bästa tomten" ännu. Det är bra det, han börjar få riktig kläm på det där nu.

 

 

Klockan är mycket nu och jag borde lägga mig om jag ska orka med morgonen men känner mig förvånadsvärt nog inte dötrött i kväll så jag unnar mig nog lite egentid och tittar på senaste avsnittet av "American horror story" innan det är dags att nanna kudden.

 

Vad är det förresten med katter och spjälsängar? Finns massor av sköna platser att sova på men har man en spjälsäng i hemmet är den rena kattmagneten har jag märkt genom åren. Fått lägga en filt på så länge och hoppas Simba inte tycker det är lika tilltalande att ligga där sen med en högljudd miniperson. Men det är tur han älskar små barn, han och Linnéa är typ bästa vänner. Han är som hennes lilla Joppe. Ibland leker de kull tillsammans, jagar varandra runt i lägenheten. Han är speciell, vår Simba. Våran gammelkatt, Saga, bor numera hos min syster och jag är så otroligt tacksam över det, över min syster som ställde upp. Att hon förhoppningsvis kan få leva sina kvarlevande år, hur många det än må vara, där hon kan få springa ute och må gott. Syrran är underbar att ha ibland, så är det! Nej nog om katter, kommer aldrig i säng här annars. Men nu vet ni att jag är kattmänniska iaf, säkert en viktig notis att sätta i någons osynliga viktighetsblock. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är man bara inte sådär jättevacker men det är alldeles okej det med.

Jag är snart trebarnsmamma (!) och fyller 30 bast inom kort.

Livet är ingen catwalk alla gånger och Instagram-filtren kan inte ha tillåtelse att rädda mig från varje selfie som tas (nu använder jag iofs inte det på alla bilder men "figure of speak" typ). På tal om Instagram så läste jag här om dagen att det äntligen kommer till WP! Kände att det var en megastor nackdel med att ha Windows i nya telefonen men nu kan jag snart sluta deppa över det i-landsproblemet med andra ord.

 

Tschüss gott folk och ha en förträfflig natt! 

 

Varit en social och härlig helg. 

Syrran med familj kom på besök i fredags och åkte hem i söndags.

Söndag kväll åt vid god mat och spelade Bingolotto hemma hos Bea.

Kanonmysig weekend kort och gott <3

 

 

Nästa fredag har båda tjejerna festligheter med klassen.

Jossans klass ska ha disco och Linnéas trollfest. 

Josefine vägrar vara "bara fin" det här året utan har själv sett ut en dräkt hon önskat sig.

Hon blev jätteglad när jag berättade i går att jag köpt just den och och nu ser hon verkligen

fram emot discot.

Tänkte jag skulle ta i ganska rejält med smink och annat.

Försöka få till en snygg vampyrlook.

Annars får de ju absolut inte gå runt sminkade (förutom hemma när de klär ut sig)

...men nu är det ju trots allt Halloween och Josefine har nog ingenting emot att få

utnyttja tillfället att sminka sig lite extra, känner jag henne rätt ;)

 

Linnéas troll-outfit är inte riktigt bestämd än dock men det blir nog något hemmaplock skulle jag tro.

Det brukar bli rätt bra, känns inte alls som länge sen Josefines klass hade trollfest men det är det ju

...4 år sen för att vara exakt.

 

 

I går kom nya telefonen. Den är kort sagt helt fantastisk.

Visste inte riktigt vart jag skulle börja men fingarna dansade vals över skärmen,

laddade ned massa appar och jag har lekt lite med kameran.

Har ännu inte haft tid att gå in för att ta de där riktigt bra bilderna som man kan men det kommer, tro mig. 

 

 

Det blir inte svårt att tvinga sig att hårdtesta telefonen men det är något jag måste,

vill ju göra en så bra recension som möjligt sen. Kravet för att få behålla telefonen.

Visste ni att Nokia själva har en tävling där man kan få bli produkttestare för den här telefonen,

men efter 2 veckor måste man bums skicka tillbaka den i samma skick som den kom. WTH?

Alla återförsäljare som haft samma tävling har låtit vinnarna få behålla telefonen efteråt. Lite snålt va Nokia? :)

 

 

Får på känn att folk inte riktigt tycker om när jag vinner och sedan talar om det offentligt?

Klassisk svensk avundsjuka förmodligen men varför ska det vara så svårt att vara glad för någon annan?

Jag som aldrig någonsin ägt en ny telefon tidigare exempelvis.

Jag skriver ju inte om alla de här sakerna för att SKRYTA utan det är ju bara en kul grej och klart som sjutton jag blir glad och oerhört tacksam som vunnit så mycket fint och har lust att dela med mig av den glädjen och samtidigt ge ett utlåtande av produkterna jag vunnit ifall någon annan är nyfiken på hur bra de är.

Om jag vunnit eller köpt sakerna borde ju spela mindre roll kan jag tycka.

Dessutom har jag väl vunnit av en anledning för jag vinner bara i tävlingar där jag ska motivera.

Vem som helst skulle bli glad över att vinna de sakerna jag vunnit, så varför inte gå med i lite tävlingar själv i så fall?

I stället för att bli avundsjuk och otrevlig :) Det är inte smickrande på någon.

Satsar man inget vinner man inget. Dessutom ägnar jag väldigt lite tid åt tävlingar, tro det eller ej.

En halvtimme i veckan kanske? De veckorna jag ens är med i någon tävling alls. 

 

Nu är det faktiskt ingen som sagt något rakt ut men jag har väldigt bra intuition tror jag...sånt känner man på sig.

Även genom internet. 

 

 

 

 

 

I dag går jag in i vecka 37!

När vi var hos BM förra veckan hade han ännu inte fixerat sig men låg med huvudet neråt.

Jag tycker mig se och känna viss förändring nu, det ser ut som magen sjunkit ner lite så frågan är om han inte fixerat sig nu.

 

Det är riktigt tungt att gå, även korta sträckor.

Jag har nog den där beryktade "pingvin-gången", känns som jag vaggar sakta framåt med en melon mellan benen.

 

Det känns som det kan bli när som helst nu. Från och med vecka 37 gör man inga försök att stoppa förlossningen om den skulle gå igång. Men det kan också dröja flera veckor till. Att inte veta när han tänkt komma är både frustrerande och spännande på samma gång. Väntan känns ända ut i fingerspetsarna nu.

 

Har sovit otroligt dåligt i natt. Vaknade flera gånger för att kolla på klockan. 04.10 gick Anders upp för att göra sig i ordning till jobbet och jag låg klarvaken så jag gick upp samtidigt. Hade dock ingen lust att sitta uppe i 2,5 timme själv när han åkt så jag gick och la mig igen och lyckades tacksamt nog att somna om innan det var dags att gå upp strax innan sju för att göra i ordning barnen för skolan. Drömmer mycket om förlossningen nu, eller snarare om olika scenarion kring vägen dit. Om allt går superfort och man inte riktigt hinner in i tid, fastnar vid massa rödljus då de bygger om vägen till Linköping just nu, om Anders hinner hämta sin pappa i Hultsfred, om jag kommer vara hemma själv och precis ska hämta barnen från skolan eller om det sker mitt i natten eller på en helg (om du vill bebis så får du jättegärna komma på en helgdag! :)). Det är fruktansvärt onödigt egentligen att tänka så här...bli orolig i onödan, för du har ingen kontroll ändå och det är lika bra att bara ta varje dag som den kommer och tänka att det kommer bli kanon. Lättare sagt än gjort dock. Det är väl en naturlig del i det hela antar jag, oron. Den ska nog finnas där ändå...en liten smula bara, så att man är någorlunda mentalt förberedd.

 

Tankar, tankar, tankar. Väntan, väntan, väntan. Vi är peppade till max!

Då var det måndag igen! 

Veckorna bara flyger iväg, det är ganska skönt just nu.

Tålamodet börjar tryta lite, känner mig taggad inför förlossningen som bara den!

 

I går lyxade vi till det lite och åt ute, skogsmulle-style :)

Det är så otroligt skönt att få komma ut i skogen och barnen har alltid älskat det, de kan leka i timmar utan att tröttna. 

Vi har ett litet ställe här i Kisa som vi tycker om att åka till när vi ska grilla, det är så fint där och en perfekt plats för barnen att leka på. 

Det finns rep som hänger från ett träd som ska agera gunga men Anders såg till att pimpa till den lite så den blev mer som en riktig gunga genom att sätta dit en stock han täljt till, det var uppskattat :)

Vi åt bara korv med bröd, ingen storfavorit att äta hemma tycker jag, men ute smakar det ju en miljon ggr bättre.

En mysig söndag kort och gott.

 

 

Härliga lördag.

Kunna ligga kvar i sängen en stund extra, vaknar till barnens skratt och rollspel med dockor från deras rum.

Vänder mig om och sambon ligger bredvid.

Kände mig ganska pigg och tog itu med diskberget som jag struntat i kvällen innan.

Avnjuter en kopp kaffe och ser ut, solen försöker tränga sig fram genom ett tjockt täcke dimma.

När disken är avklarad har solen segrat och belyser höstens vackra färgspektrum i all sin glans.

Det ser ut att bli en fin dag, trots att vi har tvätt-tid om två minuter.

Tänkte passa på att rensa i förrådet och bära ner gamla kläder och annat bröte till källaren medans energin är på topp.

Vi har en gammal Emmaljunga sittvagn ståendes i barnvagnsförrådet också.

Den tar vi upp och synar, kanske kan man få ett par hundralappar för den.

Onödigt att den står där nere och tar upp plats.

 

Och här kommer lite bilder på nya vrålåket :) (ursäkta röran)

 

I dag har vi varit på en regelbunden kontroll på MVC.

Jag har kännt att bebis ligger med huvudet neråt men i dag var det dags att kolla upp det för säkerhets skull.

"Ta ett djupt andetag", sa hon och tryckte som bara den.

Hon var 80 % säker men tog ändå in en liten ultraljudsapparat för att vara säker och nog låg han åt rätt åt.

Han har inte fixerat sig än dock och det är ju därför jag inte kännt att magen sjunkit ner ännu.

Får hoppas han gör det snart :)

Men det kan även ske så sent som under själva förlossningen.

Jag undrar så när han tänkt komma ut! :)

Det här är verkligen Nyfikenhetens månad.

 

Inte långt efter att vi kommit hem plingade budbäraren från DHL på dörren.

Det var inte lite lådor heller, tunga som bly.

Vilken tur att gubben var hemma!

Äntligen är den efterlängtade vagnen här <3

Känns jätteskönt!

Vi fick ihop den lite snabbt precis innan han skulle åka till jobbet.

Vi pillar nog lite mer med den i morgon och då tar jag kort på den.

Ni får nöja er med en fin bild på lådorna så länge :P

 

Tänker lite extra mycket på en särskild vän i dag.

Råkar du läsa detta vet du vem du är och varför <3

 

 

 

 

I dag kom brevbäraren ända till dörren och plingade på (lyx jag saknat).

Hon räckte över en hel kasse med paket och sa "i dag är det julafton!".

"Haha, jo minsann jag ser detta!", svarade jag. 

Tydligen kom nästan allt jag köpt på Tradera och Campadre samtidigt.

Tjejerna och jag sprang till sängen och började slita upp alla paket :P

Det mesta var förstås till lillebror men där fanns även ett par ljusrosa stuprörsjeans till Jossan samt tre plagg till lilla mammsen som jag beställde från Campadre för ett par veckor sedan. 

För er som inte upptäckt Campadre ännu - gör det! 

Det är värt den sega leveransen vill jag lova (som man blir upplyst om på förhand, den är mellan 2-3 veckor ung).

Prislapp och allt hängde kvar och jag sparade in ca 2000 kr på de tre plaggen jag köpt. 

Det var ett blått Disneylinne (kostat 800 kr) - som jag bara äääälskar, en vit pälsväst med silkesband (kostat 900 kr) samt en jättefin blus/topp (kostat 350 kr, kan jag tyvärr inte ha förrän efter graviditeten om jag inte vill visa upp halva magen bar). Jättenöjd och kommer fynda där fler gånger vill jag lova! Är ofta kampanjer på herrkläder, barnkläder, skor samt inredning också. Ibland bättre deals än andra men nya varje dag. Är du nyfiken (you should be!) så har du länken HÄR :)

 

 

 

Nu har lillebror faktiskt en hel del kläder trots allt. Det är bara jag som är knäpp och tycker att det aldrig kommer räcka, när sanningen är den att han förmodligen inte kommer hinna använda ens hälften sen eftersom han växt ur allt redan! Men ett par jeans (för det passar ju till allt), vintermössa samt vantar behövs fortfarande i just klädesväg.