En Lena.

Still no baby.

Men som det ser ut nu skulle det inte alls göra något om han skulle vilja komma i helgen.

Fick precis ett samtal från Kindahus. Vi har stått i bostadskö ett tag då vi gärna vill flytta till en fyrarummare.

Just nu bor vi i en trea och det funkar bra, tills vidare eftersom beppen sover i vårat rum,

men vi kommer behöva större så småningom.

Det finns inte gott om stora lägenheter här i Kisa men nu fanns det tydligen en femma ledig i centrum.

Inte idealiskt läge men storleken på lyan lockar helt klart.

Han skulle ringa upp igen i eftermiddag och kolla om vi inte kunde kolla på den i morgon.

Förklarade att jag gick på övertid med bebis i magen och han förstod att vi i så fall gärna ville se den så fort som möjligt.

Spännande!

Men får se om det är något för oss som sagt då centrum inte var förstahandsvalet.

 

Och i morgon sätts jag igång dessutom, pirrigt och lite stressigt nu med lägenhetserbjudandet och allt.

Vill ju gärna hinna se den :P

Trots att jag vill se bebis ännu mer.

Men har man väntat så här länge på att han ska komma ut skulle det inte göra hela världen att vänta ett par dagar till.

 

Har städat och vikt ett ton tvättade kläder.

Ska göra klart allt hemma samt packa ner lite grejer åt mig själv i bb-väskan tills i kväll eftersom ingen vet hur snabb effekt hinnsvepningen i morgon kommer ha, om någon alls.

Bebiskläderna m.m är redan packat och ligger redo tillsammans med kamera i babyskyddet. 

 

Blev småstressigt helt plötsligt :P

Men lite kul är det ju allt, att inte riktigt kunna planera händelseförloppet.

Men läste precis en förlossningsberättelse där det gått undan som bara den och även om den slutade gott är jag nervös över just att det ska gå så här fort. 

Blir ju peppad iaf, härligt hur kroppen klarar av något sånt!

Du kan läsa berättelsen HÄR :)