En Lena.

Fy hundan vilken dag.

Vaknade med vad jag trodde var förvärkar på riktigt.

Aldrig har jag väl varit så glad över att ha så ont!

Det avtog sedan och övergick i stället till stickningar i magen och vad som mest påminner om mensvärk.

Det kom och gick lite under dagen blandat med illamående och spontana svettningar.

Nu är det kväll och bebis verkar inte alls sugen på att komma ut än trots allt, inte i dag.

Det är två dagar kvar till BF men det känns som jag gått över tiden flera veckor!

Känner mig löjligt frustrerad, sur och lurad när värkarna kommer sådär.

Jag blir som en liten bäbis själv.

Var likadan när jag väntade tjejerna, då jag gick över tiden 13 dagar.

Ja ni kan ju tänka er hur mysig och söt jag var då ;)

Ändå VET jag ju att han kommer snart, det handlar ju bara om några dagar som längst egentligen då jag ska få en sånn där trevlig hinnsvepning på torsdag.

Om den är effektiv vill säga men det är den förmodligen för min livmodertapp känns ÖVERmogen...

Lustigt hur tålmodig jag kan vara i vissa lägen, som att vänta på en buss i tre timmar sittandes på en bänk (har faktiskt hänt en gång för länge sen men det är ett praktexempel på hur tålmodig jag kan vara rent allmänt).

Men vara gravid i 40 veckor och sen behöva vänta, EVENTUELLT, en vecka till - nejdu!

Jag är knäpp.

Och väldigt tjock & tung.

 

 

Jag - just precis nu. Vackert. 

Men klapp på axeln och några kärringpoäng för att våga visa sig osminkad och lite sleten.

Nej nu ska jag titta på "Så mycket bättre" tror jag.

Har som vanligt missat tidigare avsnitt.

Jag har massa dötid men lyckas ändå missa allt bra som går på TV, det med att följa en tablå funkar inte riktigt för mig tydligen.

Men nu hade jag tur som råkade ha fyran på vid rätt tillfälle, tjoho.