En Lena.

Så här låter min morgon:

 

 

 

 

Vill man känna lugn och ro finns det få artister som lyckas bättre än Vangelis.

Han är inte ens mänsklig utan någon annan sorts livsform som skänks till jorden för oss att avnjuta.

Jag må ha blivit hjärntvättad av min pappa sedan barnsben med den här typen av musik men lycklig är jag över det. 

Det är så här riktig musik låter.

 

 

 

Veckans skrivläxa för Jossan bestod i att skriva minst två gåtor.

Vi hade riktigt roligt när vi satt och försökte hitta favoriter.

Ja jag ska erkänna att Google användes, jag har aldrig varit en höjdare på att minnas gåtor, vitsar, ordspråk osv utantill. 

Reflekterade senare på kvällen kring läxstunderna och hur värdefulla de är, vilken kvalitétstid man verkligen får tillsammans.

Ett sånt där vardagsmoment som hör till de riktigt stora och meningsfulla stunderna i livet i slutändan, tycker jag.

Hon är förresten helt fantastiskt duktig på att rita, förvånar mig ständigt. 

"Har du gjort den här?? Och helt på fri hand?".

Då skiner hon upp som en sol och svarar "ja".

Roligt att barnen ärvt mina gener på den fronten.

Jag var likadan som barn, ritade ständigt och tycker fortfarande om det än i dag även om det är alldeles för sällan man gör det.

Min gammelmorfar var hobbykonstnär och målade helt fantastiska tavlor med landskapsmotiv.

På senare år var han nästan helt blind men satt ändå med en lup framför ögat och lyckades producera enastående konstverk.

Tavlan på bild nedanför målade han till mig, över 80 år gammal, darrig på handen och med extremt nedsatt syn.

 

 

 

 

 

I går var jag produktiv hemma.

Jag dammsög, skurade, plockade och sprang upp & ner till tvättstugan.

Riktigt skönt, jag känner mig lugn när det är i ordning hemma.

Vill inte åka till BB med vetskapen om att det ser för j*vligt ut hemma, men skulle han råka komma på en sådan där dag ändå ligger nog fokus på annat håll trots allt.

Det första man ser när man kommer hem är ivriga små ansikten som studsar upp och ner i hallen och inte sockan och dammråttan som befinner sig bakom.

Försöker dock hålla i ordning så gott det går, det ska BARA mysas när vi väl är hemma...vi ska mysa ihjäl oss alla FEM.

Ja tänk att vi kommer vara hela 5 pers snart i den här familjen, hur underbart är inte det? :)

 

Hur som helst, efter en dag som i går ser jag ut som på bilden nedan på kvällen.

Bunkrat upp mig med soffkuddar och är helt färdig. 

Kan inte ligga i någon som helst ställning för länge heller utan att bli illamående så jag vänder och vrider på mig konstant. 

Oh the glory of being very gravid ;)

Gör ändå så gott jag kan, jag lovar, för att njuta av de sista dagarna med megamagen.

Graviditeten i sig är ju ett under.

Men nu har längtan efter att få träffa lillprins Bus vuxit sig till maxgränsen och det är svårt att inte tänka på annat ärlig talat :)