En Lena.

I dag har jag varit betydligt piggare. Har haft ett par doser korta power-naps förvisso men efter att jag hämtat Linnéa i skolan storstädade jag och har massor av energi över även efter - skönt! Dock ömmar det och sticks en del "där nere" så fort jag gör något som helst aktivt men det är nog till mycket mer nytta än skada då jag inte tror det är värst bra att bara sitta och ligga still hela tiden. Det får knappast tiden att gå fortare heller för den delen.

 

I dag var brevlådan extra rolig. Den innehöll en Cover All Mix från MUS (Make Up Store), har velat ha den så länge nu men det har inte blivit av. Saknat att ha en concealer överhuvudtaget! Kan ju säga direkt att jag förmodligen inte lär prova någon annan concealer på vääääldigt länge utan det här lär bli ett måste att för alltid ha hemma! Den är verkligen så bra som alla säger. Jag fullkomligt älskar den! Fick hem reklam från lokaltidningen i dag där det påmindes att jag snart fyller 30 år så varför inte annonsera detta, tyckte de. Tack vare min underbara concealer kan jag ju bli 30 år hur mycket som helst för den får mig att se mycket yngre ut, hah! =P Eller ja...åtminstonde piggare om inte annat.

 

Har aldrig firat mina födelsedagar men i ärlighetens namn vore det kul att göra NÅGOT litet i år faktiskt. Vad som. Vi får väl se, det är ju så mycket i december :/

 

I måndags började äntligen Real Housewives Of Beverly Hills att sändas igen! Så jag satt uppe extra sent i går kväll (till över kl. 23 - kors i taket, tanten har blivit tokig) och gottade mig med säsongspremiäravsnittet. 

 

 

Linnéa gjorde en så gullig teckning åt mig förut, en sånn som riktigt värmer djupt inne i mammahjärtat.

Har följt en norsk liten tjej på bara 8 år vid namnet Ylva på Facebook en tid, som kämpat mot cancer. 

Hennes pappa har dagligen uppdaterat hennes tillstånd och deras tankar som föräldrar genom den svåra tiden.

Den familjen har varit i mina tankar väldigt ofta. Han har gått ut och hämtat ett höstlöv varje dag och lagt i hennes hand. Jag ser henne framför mig så fort jag ser ett löv. Och när jag ser mina friska, glada barn springa omkring och leka. Känner sådan tacksamhet och ödmjukhet inför livet, hur skört det är för vissa och hur man aldrig ska ta någonting för givet. Hur de små vardagliga sakerna är det som gör livet så stort. I dag somnade hon in, modiga lilla Ylva. Hennes pappa skrev i morse att han blivit pappa till en ängel. De har valt att se döden som något vackert, det är så starkt...Att se det som att hon till slut inte förlorade kampen utan vann den, cancern är borta och hon har segrat. Jag kommer aldrig att glömma Ylva och hennes pappas alla bilder och kloka ord kring vad som är en förälders allra största mardröm. Hur han snarare förvandlat mardrömmen till en vacker saga.